Första delen av 1800-talet dominerades av empire-stilen: avskuren midja, puffärmar, fotsida klänningar och klacklösa skor. Modefärgen var vitt. Mellan 1815-1820 gjorde dandyn entré med svart frack och cylinderhatt. En riktig dandy var kallblodig, sarkastisk och ironisk men hade god smak och elegans.
1820-1840
Från 1820 och 20 år framåt, var det fattigt på stil. Midjan skulle åter framhäva figuren och rutiga tyger blev moderna. Mycket mer hände inte, förrän rokoko-period nr. 2 kom runt 1840. Perioden kännetecknas av krinoliner och korsetter. Den sista snördes så hårt att kvinnor knappt kunde andas, allt för att få en s.k. getingmidja. Volanger blev också modernt.
1800-talets slut
I slutet av 1800-talet ersattes krinolinen av snävare kjolar med s.k. turnyr – en kudde eller ställning av stålfjädrar som gav kjolen en ”pösande” form baktill. Klänningarna fick spetsiga urringningar och solfjädern samt det spetsbeprydda parasollet blev populära accessoarer. Damerna fick tips och råd om färg och form: blondiner skulle klä sig i blått, brunetter skulle bära mer intensiva färger och svart, grått och vitt passade för nästan alla.
Sekelskiftet
Vid sekelskiftet blev kläderna enklare, med slank silhuett och betonad midja. Axlarna framhävdes genom volanger, och plymförsedda hattar gav illusionen av en lång och slank figur. Männen bar kavaj, väst och byxor. När 1:a världskriget bröt ut påverkades modet rejält. På 1920-talet var klänningarna som ett smalt rör och bob-frisyren blev modern. Influerat av Hollywood kom kvinnoidealet att skifta från långa, täckande kjolar till tajta, vadlånga byxor.
Två mycket kända modeskapare som haft stort inflytande på framförallt kvinnomodet är Coco Chanel och Mary Quant. Chanel genom ”den lilla svarta” och Mary Quant genom 1960-talets minikjol och strumpbyxor. 60-talet var också bikinins genomslagsperiod.
